Skriver runt. Men kommer inte undan

Hoppa till kommentarer

Steven glassar i solen.

Jag själv sitter och smetar på jobbet – och det ska bli kallare snart.

Folk i USA skjuter ihjäl varandra – jävla tjejer att ställa till det för folk. Om inte alla kunde ta det lika piano som Steven.

Men om en dag går jag på ledighet, ska dricka en hel del kaffe i solen, ska dega i soffan och ringa folk. Trots att det är en hel natt kvar på passet är jag redan less på ledigheten, och längtar till helgen. Om ni som jag känner att det här inlägget är ute och slirar en aning så kommer här lösningen:

Det enda jag egentligen undrar är vem det är som har fastnat i min kameramobil, det är såklart mycket genant och något jag helst inte hade velat tala om – men jag har ingen aning om vem hon är… Jag undrar givetvis inte för att jag misstänker att det är min livs kärlek som har smitit in i mobilen under en blöt kväll – utan det är mer att jag får fram bilden varje gång jag startar telefonen och ska kolla de andra bilderna. Alltså helt jävla störande. Om ni vet säger jag som Niklas – holla!

(Killen som ser ut att ha lämnat för mycket hemma till vänster är ju såklart jag.)

/m

 

 

 

 

 

 

 

7 kommentarer

Under Kött, bajs, blingbling, dans, kollektivlivet, på riktigt