(Stefan fotar)
Sug på den, ville man säga. Sug på den vill man säga.
Det är som sexton, igen och igen och igen. För det får man om sommaren.
Jag lutar mig tillbaka en liten bit mot trädäcket. Det är bara nåt moln på det blåa. De nya skorna skiner bredvid och det kommer soltårar ur ögonen. För några timmar sedan låg vi på trädäcket på Mariaberget med en nyfunnen vän från Marcus Birros föreställning. Lutade oss mot varandra och försökte sjunga låtar med The Killers. Nu är vi ensamma igen och solen svettar ut alkoholen.
Vi stog på det “häftiga” stället med brasiliansk öl i rusiga händer. ‘Spelar ingen roll’-remixarna spann ljuset mot väggen, trappan var full med Stockholms snyggaste artistnamn. Vi pratade om att njuta. Vi hade skrattat hela tiden, sa hon. Ännu tidigare på dagen åt vi glass vid Slussens vatten. Jag sa, samtidigt som dagens enda studentflak skrek sig förbi:
– Studentdagen var nog den dagen man kände den ‘fy fan vad jag är bäst och alla andra är sämst’-känslan som starkast.
Natten blir senare, men är fortfarande mjuk och vi dansar, lägger oss på bergets trädäck, åker hem vid åtta och lägger oss på strandens trädäck. Jag tittar upp mot det vita i det blåa, får soltårar och tänker att det är den bästa dagen. En sån dag då man vill säga åt alla som inte håller med att de kan dra. Åt helvete. Suga.
/m
