Ska försöka ge ett sympatiskt intryck. Bernt tyckte allt var helt i sin ordning. Men där någonstans tog flytet slut.
Veckans läxa: Le inte mot folk. Ungefär såhär: Man tittar runt och någonstans hittar man ett par ögon. Då tittar man ett tag och så blir det jobbigt för att man kanske tittar för länge. Jag har alltid lett i det här läget. Ett litet leende och sedan tittat bort.
Nu har det lilla leendet orsakat en halvtimmes utskällning av en kvinna som trodde jag hånade hennes desperation över de som förstör hennes sjö, två timmar livrädda pojkar på i en sportbars soffa med en Pär som verkade vilja döda oss. Annat folk höll med. Vidare har leendet orsakat ett hemskt möte med en skrämmande kvinna i svart hår som kom fram och tog på min kalsonger och såg farlig och kåt ut. Hon sa ingenting och jag fick använda mina två års studier i kommunikationens konst:
- Ingen bra idé.
- ??? (utan att säga någonting).
- Ja, ingen bra idé. Ja, alltså en bra idé. Men ingen bra idé.
- ??? (hon går).
Sedan kom den farliga killen från gymnasiet (som inte har fått spöa mig än) till Max och såg väldigt skrämmande ut. Jag log mot honom och Liv blev rädd och ställde sig emellan.
Jag ska inte le på ett par dagar nu. Bara lyssna på pop och se sur ut.
/m
2 kommentarer
juni 24, 2007 kl 9:23 e m
I dag har jag betongkeps. Tack för den!
På riktigt, tack för att ni köpte tre budwiser till mig och gjorde min födelsedag lite roligare. Fred!
juli 7, 2007 kl 10:10 f m
Le för i helvete. Farliga killar från gymnasiet är ingen match, du har ju Batman på din sida:D