När att-göra-listan är för lång är det faktiskt rätt sweet att mobilen lägger av.
Inte bra men rätt sweet.
Eskapism, kallas det så? Nej såklart inte, men nu. Hamnar hemma över en dag och ser Simpsons (3/5), läser förälskad Lokko och historieonanerande Gradvall om disco i forntida nummer av tidningen Pop. Läser tönt-som-lyssnar-fantastiske Strage i Mikrofonkåt, smart-roliga Filip och Fredrik i Hundra höjdare (som Niklas ska få tillbaka!). Fortsätter att sjunka in i spillevinken Unges värld i senaste numret av Vi-tidningen. Jag lyckas äntligen se tokhappy Happy Feet (4/5) och kvällstidningarna skriver om outforskade Bergman. Ser min gamla gitarrspelande högstadie-svenska-lärare på bion. Vänder mig om och tittar upp under nya kepsen och ner på nya skorna. Ser folks lite för svåra flickvänner gå förbi. Tittar mot systern. Inte för att de skulle stanna och prata, men utifallatt. Systerns musik i datorn istället för min egen. Jack Johnson, Paolo Nutini, Stereophonics, Imogen Heap och Snow Patrol. Annorlunda. Skönt. Svarar rätt kort på msn och det finns väl en anledning till allt och när man kliver upp nästa dag är allt tillbaka som vanligt och det planeras resor till nya städer. Då sjunger jag säkert “vi har en kiiper” och folk får (igen!) för sig att man är utvecklingsstörd (inte för att det är något fel med det). Men nu funkar inte mobilen och det är rätt sweet.
/m
Annars laddar vi såklart för episod 13-22 av R. Kellys “trapped in the closet”-svit. Det tycker vi om och as a matter of fact har ju mannen med absolut tillräckligt stor kostym gjort en preview. Den finns på internet det blir inte större!
1 kommentar
augusti 5, 2007 kl 11:10 f m
Det mesta av Richard Hawley är faktiskt jävlig sweet. Typ varenda låt lyckas han med. Kanske inte häpnadsväckande varje gång, men mycket bra.